Ansökan om korsningsprojekt för rasen Smålandsstövare.
Nuläge.
Smålandsstövaren är i dag en numerärt liten ras. Reproduktionen i Sverige tillsammans med övriga Norden uppgår
under den senaste 10-års perioden till ca. 60 valpar per år.
Släktskapet inom rasen är mycket stort. För varje ny generation ökar svårigheterna att finna avelsdjur som är tillräckligt
obesläktade. Svenska Smålandsstövareföreningen har under lång tid uppmanat sina medlemmar att i större utsträckning
deltaga i jaktprov med hundarna men gensvaret har varit svagt. Framför allt gäller detta hanhundar.
Att bedriva avel med omeriterade hundar är ingen lösning då efterfrågan på valpar här av är obefintlig.
Redan 2001 påbörjades försök med inkorsning av annan ras. Det var luzerner och dunker som först kom att användas.
Inte minst företogs inkorsning för att minska förekomsten av epilepsi i rasen.
Ett mycket omfattande regelverk kring inkorsning, och en hel del otur beträffande val av avelsdjur bidrog till att
intresset för inkorsning minskade. Det dröjde till 2021 innan en inkorsning genererade valpar som kan ge bestående
inverkan i rasen. De härrör från en korsning med Schiller som gjordes 2010.
Inkorsning av nordiska stövarraser är inte okomplicerat. Smålandsstövaren ska vara betydligt mindre än övriga raser.
Mycket av rasens berättigande ligger där i. En mindre och lättare hund som kan utför samma arbete som en större.
På krävande före ofta bättre. En mera omfattande inkorsning av de större raserna kan därför lätt leda till att
smålandsstövaren blir större och tyngre. Något som ingen önskar.
Inavelsökningen har hittills lyckats hållas på en acceptabel nivå. Under senaste 10 åren ca. 2.5 % årligen, men utan
åtgärder kommer den sannolikt att öka till oönskade nivåer framöver.
Rasen får betraktas som relativt frisk. Antal epilepsifall tycks inte ha ökat under 2000-talet. Troligen beroende på att
uppfödarna (med något undantag) strikt har följt Svenska Stövarklubbens regler angående EP. Att drastiskt kunna
minska antal fall kräver sannolikt en omfattande inkorsning av ras där epilepsi inte förekommer.
Målsättning med projektet.
Målsättningen är att öka den genetiska variationen i rasen så att smålandsstövaren kan bevaras som en frisk och sund ras
med bibehållna jaktegenskaper och exteriör.
Med tillförsel av annan ras ökar möjligheterna att bättre tillvarata ursprungsrasens förstklassiga hundar. I dag händer det
att vissa individer närmast är omöjliga att använda i avel beroende på stamtavlans utseende.
Tillförsel av nya gener i rasen ökar handlingsutrymmet i avelsarbetet markant.
Projektets utformning/ val av ras.
För att kunna genomföra inkorsning i smålandsstövaren på ett sätt som tilltalar uppfödarna bättre än nu, ser vi gärna att
stamboken öppnas mot en eller flera raser.
Mot bakgrund av vad som ovan nämnts om smålandsstövarens storlek borde en något mindre stövarras vara lämplig.
I Österrike finner vi raserna Brandlbracke (FCI nr 63) och Tirolerbracke (FCI nr 68. Dessa raser har en storlek som
ligger nära smålandsstövaren och har liknande färgteckning. De har alla ursprungligen främst använts för jakt efter hare
och räv men vissa individer används numera även till gris och till eftersök. Som ett första steg borde de Österikiska
raserna vara intressantast att undersöka vidare då det syns enklare att importera från Österrike.
Grundlig kunskapsinhämtning om dessa raser, och senare även på individnivå, är givetvis nödvändig innan det kan bli
aktuellt med import av sperma, valpar eller vuxna hundar. Hälsoläget är här mycket viktigt.
Krav på avelsdjur i projektet.
För ursprungsrasen skall samma regler gälla som i den renrasiga aveln. Pris på jaktprov och minst good på utställning
samt godkända enligt Svenska Stövarklubbens regler beträffande defekter.
För inkorsande ras ska hemlandets regler för godkända avelsdjur följas vid spermaimport eller import av vuxna djur.
Hundarna i inkorsningen skall vara parad tidigare men utvärderade avkommor beträffande vissa åkommor/sjukdomar.
Inköpta valpar/unghundar skall komma ur godkända parningar. För att bli godkända till inkorsning bör de nå upp till
de krav som ställs på renrasiga smålandsstövare.
Gällande regler för införsel av hund från aktuellt land skall följas.
Uppföljning av avkommor efter inkorsning samt krav för vidare avel.
I styrgruppen för projektet ingår avelsråden för smålandsstövare. Tillsammans med övriga ledamöter ansvarar de för
uppföljningen av avkommor efter genomförda inkorsningar.
För att kunna påvisa eventuella effekter av inkorsning kommer dessa hundar att redovisas separat i den årliga rapport
som avelsråden normalt sammanställer över avelsverksamheten och lämnar till Svenska Stövarklubben.
Genomförda jaktprov och utställningar kommer även vara värdefulla värdemätare.
Krav för vidare avel med inkorsningshundar kommer att vara de samma som för renrasiga hundar förutom den exteriöra
delen i F1 och F2
Kommunikation och förankring.
Projektet är att betrakta som en naturlig fortsättning på det pågående rasvårdsprogrammet med inkorsning.
Detta är väl förankrat i Svenska Smålandsstövareföreningen och bland dess medlemmar.
Att pågående inkorsning väckt så svalt intresse bland uppfödarna tror vi beror på de risker det medför
att använda raser som är betydligt större och i en rad avseenden är olik smålandsstövaren.
Det mycket omfattande regelverk som styr inkorsningen har inte heller fallit uppfödarna i smaken.
Att få tillgång av någon av de raser som nämnts kommer förbättra uppfödarnas möjligheter att få fram valpar
med stor efterfrågan. Ett enklare förfaringssätt vid inkorsning kommer även det att välkomnas.
Att projektet fortlöpande redovisas på olika sätt i våra medlemsböcker och tidskrifter är viktigt. Även specialklubben
och dess medlemmar samt SKK kommer fortlöpande att informeras om projektets framskridande.
Tidsplan.
Projektet är tänkt att löpa under fem år (2023-2027).
Under innevarande år har hållits överläggningar med Svenska Stövarklubbens styrelse som resulterade i bifall för
projektet samt organisation av en gemensam styrgrupp där specialklubb, rasförening och avelsråden ingår.
Planering av kontakter med rasföreningar och uppfödare har inletts.
Det krävs stövarjägare/avelsfunktionärer med goda språkkunskaper för behövlig kunskapsinhämtning om de aktuella
raserna och dess stammar/individer. Studiebesök vid utställningar och hos uppfödare ser vi som en naturlig del i detta
arbete.
Nu innevarande år beräknas åtgå till att inhämta kunskaper om raserna och att finna intresserade personer i Sverige som
är villiga att ta emot valpar eller vill inseminera godkänd avelstik.
Under 2024 är det önskvärt att minst två valpar ur olika kullar kan importeras. Alternativt att minst två tikar insemineras
med sperma från olika hanar.
Inför återstående tidsram för projektet blir utvärderingen av genomförd avel avgörande för fortsättningen.
Målet är att fortsätta ta in ytterligare avelsmaterial från nämnda raser under följande år.
Under projektets senare del ägnas större uppmärksamhet åt att följa upp och redovisa projektets
resultat. Vi kommer genom marknadsföring och information om projektet söka nå en samsyn om
behovet av att öka den genetiska variationen även för andra stövarraser. Den utgångpunkten
kommer även att vara vägledande vid planerad avelskonferens i slutet av projektet.
Hemställan.
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställer undertecknad att SKK/AK tillstyrker redovisat
korsningsprojekt för ökad genetisk variation.
Rejmyre 230227
Göran Johansson
Avelsansvarig Svenska Stövarklubben